Hej

Idag har jag efter en lång sovmorgon trotsigt tvingat mig ut genom dörren för två tråkiga lektioner. Vädret där ute e inte särskilt inbjudande. Man vill bara stanna inne och plugga. (?!)

Det kändes verkligen som höst när vi satt på cafe och drack varm choklad och pratade bort tre timmar förut. Regnet föll hårt mot marken och människorna utanför glasväggarna, höst all over again... i'm not feelin' this days. Inatt kunde jag inte sova så jag besudlade min själ och mina sinnen genom att titta på massa ef men videon som denna. Skälet var dock nobelt. Jag har inte en stor skål chokladglass, massa lösgodis eller romantiska bollywood/ur gamla snyft-killen-bedrog-tjejen filmer i svart vitt haha. Min mamma älskar sådana gamla filmer. Dvs klyschiga filmer som får alla lovebirds att gråta. Min mamma ♥.. Jag känner mig ensam och ledsen idag. Saknar familjen mer än någonsin en dag som denna. Förstår inte hur det lyckas hända gång på gång.. Och då kommer den ledsna känslan över mig oförhappandes och jag hoppas alltid att känslan försvinner lika snabbt och oförklarligt som den dök upp och allt blir bra mellan oss igen. säg mig du gråa moln, kan inte du färgas sådär vackert rosa igen? !ROSA! Nä. Jag ska vara glad. plugget går bra Alhamdulillah och det är det viktigaste. Familjen har köpt massa presenter till mig. Igår visade pappa upp döskalle örhängen på skype, (vanligtvis är jag väldigt skeptiskt till att bära sånt där jag gillar inte

budskapet och hela satan/dödsälskande äckliga rihanna känslan över döskallar) o min far var så glad att jag har börjat kämpa i skolan och för resultaten på dom senaste anatomy proven så det leendet från en stolt pappa kan man inte säga nej till. Saknar dig pappa.

Nåja. Jag ska ju ändå härifrån i i juli, så what’s all the gnäll about today?