Ni skulle bli överraskade av hur lite jag kan om landet jag snart spenderat två terminer i. Det är ingen hemlighet att mycket av vad jag dras till och har intresse för har en lätt mystik svävande över sig. Landet jag bor i är ju mystiken personifierad. Transylvania. Den här staden, Cluj, har så mycket kultur. Jag vill se allt vad detta vackra land som ska vara "mitt hem" de närmsta sex åren har att erbjuda, men kan inte pga tidsbrist. Jag hyser en stor kärlek till detta land, trots att det är långt ifrån perfekt. Jag älskar människorna. Livliga, temperamentsfulla, generösa, kaxiga, mystiska, vackra, religiösa, glada och öppensinnade. Hur kan det komma sig att jag känner mig mer bekväm i detta land än i landet jag är född och uppväxt i? Rasismen sprider sig i luften där borta. Jag kan bara sitta och se på hur vårat vackra Sverige blir matad med alltmer hat mot muslimer varje dag. Hon vet att hon är smartare än så, men hon har en tendens att fokusera på dom ytterst få bristerna istället för att se helhetens skönhet. Jag hoppas att hon hittar tillbaka till sig själv och minns hur hon en gång i tiden hade ett eget tänk och var ödmjuk, förstående och jordnära. När hon visste att alla var olika, men respekterade alla. Min nya vän transylvanien är som du var förr Sverige. Men det finns alltid hopp. Jag må vara i detta landet för tillfället, men jag kommer mitt ansvar och flytta tillbaka i framtiden. Jag ska bli en förebild för utländska tjejer och ett motbevis på alla argument SD kan tänka sig att ha.